lördag 6 mars 2010

Om fri invandring

Miljöpartiets vision om en helt fri invandring är en ganska bra indikator på samtalsklimatet rörande invandringen i dagens Sverige. MP menar att man på sikt bör införa en helt oreglerad invandring, detta trots att antalet migranter på sikt knappast lär minska; även om levnadsstandarden ökar i många länder ökar även folkmängden globalt. Dessutom är en framtid helt utan krig och konflikter en utopi och bör behandlas som en sådan. Ändå möter den här typen av argument knappast något större motstånd. Att argumentera mot en mer generös flyktingpolitik ses nog i många läger som ett vattentätt sätt att begå politiskt självmord, och det med rätta. Att fri invandring kommer att införas framstår dock som osannolikt, helt enkelt efter som det inte heller är en fråga som positivt engagerar speciellt många. Dessutom inser nog många politiker hur orealistiskt förslaget vore och väljer att i tystnad ignorera MP:s vision. Finns det då ens ett problem?

I min mening är svaret tveklöst ja. Inte på grund av det aktuella förslaget per se, utan eftersom kvalitén på debatten i stort är så låg. Den välkända maximen gör sig åter gällande: "Sverige är ett land som är så litet att det bara finns plats för en åsikt i taget". Antingen ställer man som minst upp för status quo, eller så blir man snabbt stämplad som främlingsfientlig(om man har otur kanske även som rasist). Men vad är det som säger att den nuvarande invandringens storlek(ca 100 000 individer per år) eller sammansättning(se SCB) skulle vara skriven i sten?När det kommer till andra politikområden är det naturligt att diskutera politikens utformning. Skattepolitik, socialpolitik etc diskuteras öppet och den politiska polemiken inriktar sig på ideologiska skillnader. När det kommer till invandringen är det dock mycket svårt att föra en konstruktiv debatt. Detta är väldigt problematiskt. Invandringen berör oss alla och påverkar samhället på en rad områden. Med tanke på de problem med segregation, brottslighet och arbetslöshet som allt mer kommit i blickfånget vore det naturligt att man också tittade på den förda politiken. Istället vill etablerade politiker rikta uppmärksamheten mot integrationspolitiken, det vill säga hur vi bäst hanterar de människor som redan invandrat hit. Det är dock märkligt att helt frikoppla de två områdena från varandra. Det borde vara självklart att invandringspolitiken grundar förutsättningarna för integrationspolitiken. Är huvuddelen av invandrarna högutbildade krävs en mindre aktiv integrationspolitik än om många är lågutbildade eller analfabeter; att integrera människor från nordeuropeiska länder är rimligen lättare än att integrera människor från mellanöstern eller Afrika, med en helt annan kulturell bakgrund.

En modern och upplyst politik ser inte skillnader hos människor som inte finns; det är rasism eller i alla fall kulturalism. Det är dock inget konstigt med att erkänna att människor har olika förutsättningar att lära sig språket och lyckas på arbetsmarknaden. Många länder, även de som ses som förebilder i debatten, är betydligt mer selektiva än Sverige, som i princip helt låter(och har låtit) invandrarnas behov styra. Även den historiska aspekten av invandring ignoreras helt - det är bara den momentana invandringstakten som är intressant, inte hur många människor som invandrat totalt sett. När någon räds föra fram argumentet att Sverige redan tagit emot en stor mängd människor, varav många inte integrerats i samhället och att vi därför nu bör dra ner invandringstakten läggs det genast i rasistlådan. Det är dock inte ett främlingsfientligt argument i sig. Det kan vara det, ett svepskäl, i ett samhälle med få invandrare eller i ett samhälle med många men väldigt väl integrerade utlandsfödda. I dag är ca 14% av Sveriges befolkning födda i ett annat land och Sverige har sedan 90-talet haft en väldigt öppen inställning till invandring. Många av dessa människor står idag utanför samhället. Att då hävda att varje uns av ökad restriktivitet skulle vara ett uttryck för intolerans framstår i det närmaste som parodiskt. Det är ett rationellt agerande, som tyvärr verkar omöjligt i det nuvarande politiska klimatet.

För att sammanfatta min poäng: politiken är sällan binär. Vilken invandring som är rimlig bestäms av en mängd faktorer och kan inte undanhållas kritik och debatt. Precis som man kan vara övertygad internationalist men ändå se bristerna i FN kan man förespråka invandring utan att blunda för att den inte kan vara hur stor som helst eller ske helt utan krav på de invandrande. Invandringen får aldrig bli en helig ko.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar