torsdag 11 februari 2010

Om pluralism och kultur

Debatten om det mångkulturella samhället har väl aldrig riktigt dött, men på sistone har de flammat upp med ovanlig intensitet. Katalysatorn var den här gången Dr. Mosa Sayeds avhandling "Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige", där han argumenterar för att kulturella faktorer bör kunna vara avgörande för vilket lands arvslagar som ska tillämpas. Då det här är mitt första inlägg så bör jag kanske erkänna att jag själv är på(förhoppningsvis god) väg att bli jurist, och jag har alldeles för stor respekt för mitt gebit för att göra några tvärsäkra, ogrundade uttalanden om juridiken i fallet. Det som intresserar mig mer är den debatt som följt i chockvågorna efter det att Sayed försvarat sin avhandling. Dilsa Demirbag-Sten får kanske sägas ha dragit igång det hela med ett inlägg på SvD Brännpunkt, Rättsförakt i mångkulturens namn. Demirbag-Sten står upp för de sekulära och liberala värden som idag präglar Sverige:

"Det finns ett tredje alternativ, som utgår från att vi kan leva tillsammans. Men det förutsätter att alla ska vara lika inför lagen och att våra grundlagar definierar vår minsta gemensamma moral. Den utgår från att det är individer som har rättigheter – inte religioner eller ideologier. Allt detta står tydligt i våra grundlagar."

Det här är en position som jag delar; endast individer har rättigheter. Abstrakta "kulturer" eller "religioner" har inga rättigheter och människor som delar en religiös eller kulturell gemenskap har endast rättigheter i sin egenskap av individer. Kristendomen, eller kristna, har inga speciella rättigheter, medan en enskild kristen givetvis åtnjuter samma yttrande- och tankefrihet som alla andra svenska medborgare. Demirbag-Stens(och min) ståndpunkt möter dock motstånd av Joel Halldorfs replik, Också majoritetskulturen kan gå vilse. I sin artikel menar Halldorf att dikotomin mellan kultur och individ är något partikulärt västerländskt och att individer i många samhällen anses vara oskiljbara från sin kultur. Halldorf menar därför att "minoritetskulturer" bör ges skydd.

Halldorf bygger sin argumentation på idén om den västerländska kulturens partikuläritet. Vad har han då att säga om detta? Inte speciellt mycket - Halldorf förklarar inte på vilket sätt den västerländska kulturen brister. Men har han rätt, och varför i så fall? För det första är det i det närmaste omöjligt att definiera ett begrepp som är så brett, men jag ska göra ett försök. Antagligen syftar Halldorf på att vår kultur betonar sekularism, rationalitet och individuell autonomi. Den gör också genom konceptet med mänskliga rättigheter anspråk på att vara universiell - en mänsklig rättighet gäller lika mycket i Sverige som i Irak. Är dessa rättigheter då universiella? Jag kan inte svara annat än ja. Varje människa har rätt till autonomi, till sitt liv, sin kropp och så vidare oavsett var hon föds. Menar man att det inte finns några universiella rättigheter och att allt beror på vilken kultur man föds i inställer sig direkt frågan om rättigheter kan variera hur mycket som helst - om till exempel könsstympning av småflickor är en etablerad del av en kultur, är då könsstympning moraliskt godtagbart för den kulturen? Kan slaveri vara okej? Människooffer? Om man anser att det finns en bortre gräns för vad som kan anses godtagbart inom en given kultur(något som de flesta antagligen tycker) har man ställt upp en nytt universialistiskt anspråk. I så fall handlar det snarare om hur omfattande man menar att universiella rättigheter är - något helt annat än att hävda att det inte finns några.

Den västerländska kulturen har kommit väldigt långt i att realisera dessa rättigheter vilket gör den betydligt mer "neutral och objektiv" än någon annan kultur. Däremot innebär det inte att den är perfekt, men det är betydligt mer konstruktivt att angripa de problem man ser än att avfärda hela paketet eftersom det inte till 100% lever upp till ett utopiskt ideal. Halldorf menar att vårt samhälle på grund av dessa brister utövar ett kulturellt tryck på minoritetsgrupper, som behöver skydd i form av rättigheter för sina kulturer för att kunna leva sina liv som de vill.

För det första så är frågan inte om den frihet vi njuter idag är total eller inte, utan vilken typ av samhälle som skapar så stor frihet som möjligt. Givetvis kan den rådande kulturen skapa ett tryck och begränsa människors livsval. Poängen är att det är något som sker i alla typer av samhällen. Ett samhälle som starkt betonar "sociala sammanhang", som majoriteten av världens samhällen enligt Halldorf gör begränsar också människors möjligheter. Det samhälle som Halldorf tecknar, med betydligt starkare minoritetskulturer skulle också skapa kulturella tryck på de individer som tillhörde de olika kulturerna. Jag ser inte hur ökad samhälleig splittring och likriktning inom olika kulturer skulle skapa möjligheter att "skapa alternativa identiteter och uttryckssätt" för någon. Snarare är förslaget ett recept på ett samhälle av parallella samhällen. Det hela bygger på att människor inom en och samma "kultur" delar värderingar, förhoppningar och mål i stor utsträckning, så att deras intressen därför sammanfaller. I princip förutsätter Halldorfs argumentation exakt den sortens essentialisering av människor utifrån kulturell bakgrund som så ofta brukar kritiseras i den allmänna debatten. Jag tror att mer förenar oss människor än vad som skiljer oss åt och att individen är den naturliga utgångspunkten när vi ser på hur samhället bör utformas, helt enkelt eftersom människor inte låter sig reduceras till en enda identitet. Det är inte bara vår etnicitet eller religiösa tillhörighet som definierar oss, utan vi är betydligt mer sammansatta än så. Därför bör vi inte behandlas olika på grund av tillhörighet till någon viss grupp, varesig i positivt eller negativt hänseende, utan som individer. I Halldorfs värld verkar dock världen bara bestå av kulturer, då vi bör vara tacksamma för att minoritetskulturerna fanns när majoritetskulturerna "gick vilse". Jag tycker istället att vi bör vara tacksamma för de modiga män och kvinnor som oavsett kulturell tillhörighet stod upp för det de ansåg vara rätt och vågade kritisera samhällen som tappat all vett och sans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar