Att utreda korrelationen mellan straff och brottslighet får vänta till någon annan gång, men jag vill anmärka på ett par saker i artikeln. Det första rör kanske snarare vad som inte finns där, nämligen brottsoffrens perspektiv, den moraliska aspekten och behovet av rättvisa för att skapa tilltro till samhällets institutioner. Att straffa människor för brott handlar inte bara om att avskräcka eller förebygga brott, utan också om att skipa rättvisa. Även om det inte vore samhällsekonomiskt lönsamt eller effektivt för att avskräcka andra brottslingar skulle det ändå vara rätt att straffa mördare och våldtäktsmän för sina brott. Det är oerhört viktigt att brottsoffer känner att deras skada tas på allvar. Den som blivit utsatt för ett brott bör se att förövaren straffas för det denne gjort sig skyldig till. Att göra våld på någon annans person är moraliskt fel och det måste samhället visa. Idag sker inte det i tillräckligt hög utsträckning i många fall. Det handlar också om tilltron till samhället. Om den som går till polisen vet att förövaren eventuellt, om rättegång kommer till stånd och han bedöms skyldig, straffas milt riskerar det att erodera samhällets trovärdighet och i slutändan utmana statens våldsmonopol. Så allvarlig är knappast situationen i Sverige, men det är viktigt att påminna sig om att det finns fler aspekter att ha i åtanke än de kriminologerna tar upp.
Det andra är uttalandena om att brottsligheten inte alls har ökat. Jag är nog mer beredd att lita på Ulf Petterssons diagram än den BRÅ-undersökning artikelförfattarna hänvisar till. Artikelförfattarna nämner dessutom bara ungdomsbrottsligheten och säger alltså ingenting om brottsligheten i stort. Det är lite konstigt när kritiken av det nuvarande systemet knappast bara handlat om kriminella unga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar