Om en unken syn på nationen

Gürcan Ozaksel skriver idag på Newsmill att han och "100 000 andra turk-svenskar" aldrig mer kommer att rösta på socialdemokraterna. Detta eftersom riksdagsbeslutet om att beteckna det armeniska folkmordet som just ett folkmord stämplar alla turkar som mördare. För det första tycker jag att det är osmakligt av Ozaksel att göra sig till talesman för alla människor av turkisk härkomst i Sverige, även om förnekelsen av övergreppen verkar ha sitt grepp om en skrämmande hög andel av alla turkar. Det är knappast så att alla turk-svenskar kommer att överge (s) och vissa motsätter sig säkert inte riksdagens beslut. Ozaksels artikel ger uttryck för en syn på människor som helt lojala med sin etniska bakgrund och på det turkiska folket som en enhetlig organism. Det finns faktiskt turkar som ser nyktert på historien - nobelpristagaren Orhan Pamuk är ett exempel. Även om dessa skulle vara en liten minoritet är det unket att klumpa ihop alla människor av en viss bakgrund. Att riksdagens handlande kommer att få även inrikespolitiska konsekvenser är dock sant och något jag berörde i inlägget nedan.

För det andra påstås i artikeln att beslutet stämplar alla turkar som mördare. Det är helt enkelt inte sant. Det stämplar inte ens alla turkar som levde år 1915 som mördare, eller ens alla de inom det militära och civila etablissemanget som faktiskt kunnat göra något åt tragedin, utan bara de som faktiskt släckte livet hos en dryg miljon människor under de mörka åren. Turkar idag har ingen moralisk skuld för övergreppen. De enda som utpekas som något är de som förnekar folkmordet - men inte som mördare, märk väl, utan som historierevisionister. Även här kommer de problematiska aspekterna av den turkiska nationalismen upp i dagen. Att vara stolt över och identifiera sig med sitt land är i sig inte något klandervärt(även om det ibland för svenskar framställs så i den svenska debatten), men det kräver att man har en nykter syn på historien. Precis som man kan vara stolt över Sveriges många framgångar utan att förneka det svenska imperialismens offer eller de tyska trupptransporterna under andra världskriget kan man vara stolt turk utan att förneka övergreppen mot minoriteter. Den nuvarande turkiska hållningen bidrar dock bara till att cementera bilden av landet som en förtryckets och förnekelsens bastion.