fredag 13 augusti 2010

Krisen i debatten om liberalismen

Sverker Lenas skriver idag i DN ytterligare ett inlägg i sommarens stora debatt om liberalismen. Eller snarare sommarens stora debatt på kultursidorna, ett medium som är synnerligt illa lämpat att föra debatt igenom, något som även reflekteras i den låga nivån på många av inläggen. Lenas inlägg tillhör de sämre av de jag har läst. Idén är att "liberalismen" innehåller djupa inbyggda problem som gör att den inte alls är så universialistisk som den utgör sig för att vara. Att många liberaler ibland har hamnat väldigt fel går inte att bestrida. Lenas nämner stödet för kriget i Irak idag och imperialismens härjningar under 1800-talet. Fler exempel är det oreflekterande stöd som "The War on Drugs" fått eller det svek som en missriktad tolerans av könsapartheid och teokrati i mellanöstern inneburit. Lenas menar dock att vi inte har att göra med "snedsteg" hos liberaler utan med ett fel i liberalismens(vad den nu definieras som) väsen. Hur visar han då detta? Jo, genom att peka på just snedsteg hos de två liberalerna Mill och de Tocqueville. Ridå.

Jag är ingen auktoritet på varesig Mill eller Tocqueville, men det behöver man knappast heller vara för att kunna avfärda Lenas argumentation som, ja, grund. Det enda som som Lenas belägger är att vissa, förvisso centrala, gestalter inom liberalismen formats av imperialistiskt tankegods. Enkelt uttryckt delade Mill upp världen i de som var värdiga liberalismen och de som inte var det. Finns det liberaler som använder liknande argument idag? Ja, visst. Men det är knappast en bärande liberal tes eller ens ett fenomen som är vanligare bland liberaler än bland vänstersympatisörer - snarare tvärt om(idéer om att det är ett uttryck för nykolonialism att kräva lika rättigheter för kvinnor i t ex Somalia som för de som lever i Sverige finns sannerligen i överflöd på vänsterkanten, och hur hedersmord först behandlades i västvärlden kan också få agera exempel).

Att liberaler ofta hamnat fel under historien är sant. Att påstå något annat kräver en viss moralisk och intellektuell flexibilitet. Men om liberalismen brett kan förstås som en universialistisk ideologi som syftar till att öka friheten hos individuella subjekt blir det rätt platt att anklaga ideologin som sådan för bristande universialism. Då framför man nämligen just en liberal kritik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar