måndag 23 augusti 2010

Jimme Åkessons och Gudrun Schymans debatt om våldtäkter på SVT Play var bra, om än något kaotisk. Kanske just tack vare kaoset, då svensk politisk debatt i valrörelsen i övrigt kommit att bli en studie i triangulering. Bara att dessa frågor tas upp är väldigt intressant i sig, men framförallt eftersom få partier har en konsekvent hållning i frågan. Sverigedemokraterna tar(givetvis) upp hederskulturen som återfinns bland vissa invandrargrupper, dessa gruppers överrepresentation i våldtäktsstatistiken och det brutala könsapartheid som finns i många länder inom islams kultursfär. FI pekar på de gamla könsrollerna våldtäktsproblematikens unversialitet. Sverigedemokraterna är socialt konservativa nationalister medan FI är socialradikala universalister. Ändå är det Åkesson som gör en universialistisk poäng av globala skillnader när det kommer till kvinnors rättigheter, och Schyman kan knappast skaka av sig kritiken på grund av sin trovärdighet i frågan. Ja, kvinnors underordning är global. Det betyder dock inte att mekanismerna är desamma, annat än på en väldigt abstrakt nivå. Hedersproblematiken, där kvinnans heder knyts till familjens och släktens är till exempel svår att passa in i det svenska samhällets extrema individualism. Och någon gång måste gradskillnaderna bli så stora att de underliggande likheterna förlorar sin relevans. Jag menar inte att svenska kvinnor är helt jämställda med männen, men när vissa länder gjort kvinnohat till en bärande statsideologi, ja då är det något annat än 4700 kr i löneskillnad. Båda bör bekämpas, men om man inte ser skillnaden riskerar man att prioritera helt fel.

Jag har inte mycket till övers för (sd):s socialkonservatism, men jag skulle inte vara speciellt förvånad om Åkessons statistik, med 50% av våldtäkterna begångna av män med utländsk bakgrund, stämmer. Åkesson har dessutom rätt när det kommer till situationen för kvinnor i mellanöstern. Jag håller inte med FI om speciellt mycket av sakfrågorna, men den grundläggande individualistiska, progressiva inställningen delar även jag. Det intressanta vore om någon vågade kritisera invandringen och mångkulturen som -ism från ett liberalt, progressivt och universialistiskt perspektiv. Dessa röster finns, på nätet och i viss mån i media, men knappast i dagspolitiken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar